Här är filmen!

9 mars på Verkstad för konst i Norrköping!!

Nu är filmen äntligen färdig! det var blivit många timmar i redigeringsrummet men det har varit väldigt kul! Ännu roligare är att jag ska få visa filmen på Verkstad för konst i Norrköping på kvarngatan 38 den 9 mars!

Alla som vill är varmt välkomna!! Stället öppnar kl 19:00 och det kommer finnas en hel del spännande saker att titta på. Bland annat installationer och performance av Anna Mård, Ida Lindfors, Zoila Méndez Martín och en spelning med Natalia Kamia och Nemcom. Det är öppet från kl 19 och du är varmt välkommen!

Jag tjuvstartar med att visa filmen här också, den är alltså en dokumentation av eventet Guerrilla Movie som ägede rum den 20 december 2010.

Gerillafilmvisningar i centrala Norrköping

Under torsdagskvällen kunde förvånade norrköpingsbor bevittna hur en grupp rävar visade stumfilm och berättade fabler med megafon på flertalet platser i centrala norrköping.

Allan Karlsson var på väg hem när han såg en bil svänga in på den öde parkeringen bakom Flygeln. Ut ur bilen hoppade fem personer i vita overaller med rävnosar och hattar med utstickande öron. En räv drog igång ett litet elverk och två hade filmkameror.

– Man blev ju nyfiken, säger Allan som stannade till för att se vad som var på gång.
Från bakluckan på bilen projicerades sedan en stumfilm föreställande en vilt gestikulerande räv på ett fält. Vid sidan om projektionen stod en räv och läste en fabel med hög volym i megafon. Allan Karlsson berättar att fabeln handlade om en Herr Räv som tröttnade på vardagen och för omväxlings skull gick sin morgonpromenad baklänges. Detta hade till följd att han välte ett stånd och fick en så rejäl utskällning av Herr vildsvin att han började gå som vanligt igen.

– Det hela slutade med att räven bestämde sig för att aldrig mer backa, säger Allan, om det betyder att han inte skulle gå baklänges mer eller vika sig för andras åsikter förstod jag inte riktigt.

Bakom gerillafilmvisningarna står Cecilia Ahlqvist och hennes vänner. Idén att visa film och performance ute i staden fick hon från musikvärldens guerillagig. Ett guerillagig är en spelning som ett band gör på en offentlig plats utan att i förväg tala om vart de tänker spela.

– Ett norrköpingsband som har sysslat med detta tidigare är The Old Spares, säger Cecilia, och det var av dem jag fick inspirationen. Hur man ska tolka filmvisningen vill hon inte säga men hon menar att den är en kommentar till debatten om konst i det offentliga rummet.

Nu är det dax!

Äntligen har alla pusselbitar fallit på plats och det börjar bli dax att genomföra gerillafilmvisningarna! Vi blir ett litet gäng som under veckan kommer genomföra ett par gerillavisningar här i trakterna kring Norrköping. Vart och när kan jag ju inte tala om, då försvinner ju själva överraskningsmomentet, själva gerilladelen. Men jag kommer lägga upp filmdokumentationen av gerillafilmvisningarna här så att ni kan se dem ändå!

Om någon undrar kan jag meddela att inget jag gör under gerillafilmvisningarna bryter mot lagen. Jag behöver inget tillstånd eftersom mitt projekt går under 1§ första stycket 2 kapitlet i ordningslagen, alltså det är en allmän sammankonst som avser att framföra ett konstnärligt verk och med hänsyn till valet av plats, tid och det förväntade deltagarantalet kan det anses äga rum utan fara för ordning, säkerhet och trafik.

under 3 kapitlet i ordningslagen står också hur man får använda en offentlig plats. Man får inte använda en offentlig plats på ett sätt som inte stämmer överens med det ändamål som platsen upplåtits för eller som inte är allmänt vedertaget. Detta gäller dock inte om platsen tas i anspråk endast tillfälligt och i obetydlig omfattning och utan att inskränka på någon annans tillstånd.
Såvida ingen annan alltså sökt tillstånd för att t.ex. visa en egen film på just samman plats som jag och vid exakt samma tidpunkt så är det ok. Tre minuter måste väl anses som relativt "tillfälligt"?

Min avsikt är inte heller att ifrågasätta någon lag utan att peka på hur vi styrs av gemensamma normer om vad som är rätt och fel, normalt och onormalt. Min förhoppning är att folk som råkar ut för mina gerillafilmvisningar får en positiv upplevelse som väcker nyfikenhet och kanske en eller annan fråga.

att lägga beslag på offentlig plats..

Man kan se det offentliga rummet på två sätt, som en planerad och estetiskt genomtänkt plats eller som en demokratisk idé. I dessa två olika offentliga rum har individen olika stor frihet att påverka. I det planerade rummet har en ämbetsman ordnat platsen så att den är optimal för det ändamål den är tänkt för. Som demokratisk idé är rummet snarare en plats för dialog där alla individer i samhället har lika rätt att uttrycka sig, både audiellt och visuellt och på så vis påverka platsen.

Ett område blir en plats först när en person eller flera har skapat en relation till området genom att tillexempel namnge platsen eller använda den i ett specifikt syfte. Detta betyder att en plats skapas när någon skapar en speciell mening åt den. Vilket också innebär att ett område kan vara flera olika platser samtidigt för olika personer.

Ordet offentlighet kommer från Tyskan och har två betydelser. Dels allmän i betydelsen att tillhöra alla, dels öppen, alltså att ingen får uteslutas och att ingen motprestation får krävas för att delta. Detta gör att de platser vi kanske tänker som offentliga inte alltid är det, alla caféer och affärer går givetvis bort (nu också de flesta museum eftersom de inte längre är fri entré), men även bibliotek går bort eftersom de har begränsade öppettider. Gator, torg och parker är de verkligt offentliga platserna där sedan 2003 också allemansrätten gäller.
Det är i dessa offentlighetens offentligaste rum som de två olika aspekterna, det planerade och det demokratiska finns, sida vid sida och det är någonstans inom ramen för dessa som gränsen för vad individen får använda platsen till (eller gränsen för vilka platsen som individen får skapa) sätts.

Inom samhället finns normer för vilken sorts konst vi placerar på vilken plats i det offentliga rummet. I det offentligaste rummet, t.ex torget, placeras vanligen den abstrakta skulpturen av den mer kända konstnären. I de mer intima delarna av det offentliga rummet, t.ex. inne på bibliotek, är det figurativa verket av den mindre kända konstnären representerad (och inte sällan är den första en man medan sen sista är en kvinna). Detta sätt att värdera konst påverkar också vårt sätt att bemöta den helt okände individens konstnärliga uttryck i det offentliga rummet. En okänd skulptörs hemmasnickrade rondellhund kan väcka många starka känsloyttringar, kanske får den större uppmärksamhet än den etablerade konstnärens förlaga? Kanske blir den bortstädad samma kväll?

Yttrandefrihetslagen säger att alla har rätt att ” i ljudradio, television och vissa liknande överföringar samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst. Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande.”

Så var går då gränsen för var individen får och inte får skapa i det offentliga rummet? Eftersom det offentliga rummet är allas får ingen handla på så vis att det hindrar någon annan att använda rummet. Men hur delar vi detta utrymme? Vem avgör vad som är störande och vad som är givande? Vad som är vackert och fult? Hur stor plats får en individ ta i detta rum?

#

One can see the public space in two ways, as a planned and aesthetically planed site or as a democratic idea. In these two public rooms the citizens have different ability to influence. In the proposed room has an architect arranged the site so that it is optimal for the purpose it is meant for. As a democratic idea, the room is rather a place for dialogue in which all individuals in society have an equal right to express themselves, both audibly and visually, and thus affect the site.

An area becomes a place when one person or more have created a relationship to the area by, for example, name it or use it for a specific purpose. This means that a place is created when someone creates a special meaning to it. Which also means that an area can be several different places simultaneously for different people.

The Swedish word “offentlighet” (publicity) comes from the German language and has two meanings. First, general in the sense of belonging to all, and open, therefore no one shall be excluded and that no counter performance may be required to participate. This means that the places we may think of as public is not always that, all cafes and shops are of course not public in this way (not most museums because they have no longer free entrance), but also libraries go away because they have limited hours. Streets, squares and parks are the real public places.

It is in the public sphere, and in the two different aspects, (the planned and the democratic idea) as the limit of what the individual may use the site to (or the threshold for the place that the individual may create ) appears.

Within society there are standards for what kind of art we place in which place in the public domain. In the most public room, such as square, usually we place the abstract sculpture of the more famous artist. In the more intimate parts of the public sphere, such as inside the library, is the figurative work of the lesser-known artists represented. This way of valuing art also affects the way we respond to the completely unknown individual artistic expression in the public domain. An unknown sculptors homemade dog may raise many strong expressions of feeling, maybe it gets even more attention than the established artist's model? Maybe it gets cleaned up and thrown away in the evening?

Freedom of expression law says that everyone is entitled to "in radio, television and, films, video recordings, audio recordings and other technical recordings publicly express ideas, opinions and feelings, and otherwise communicate in any subject. Freedom of expression under this Constitution has the objective to ensure a free exchange of ideas, a free and comprehensive information and a free artistic creation. "

So where goes the limit for what individual can and can not create in the public sphere? Since the public space belongs to everyone, you can’t act so that it prevents anyone else to us the room. But how do we share this space? Who decides what is annoying and what is worthwhile? What is beauty and ugliness? How much space can an individual take in this room?





Andersson, Cecilia. Rådjur och raketer, gatukonst som estetik produktion och kreativ praktik i det offentliga rummet, (2006) Intellecta Docusys, Göteborg.

Becker, Karin. Att ta plats och skapa rum, i Susanne Eriksson (red.), Katalog 34 Statens konstråd 2004, (2005) statens konstråd, stockholm.

Vad är en gerillaspelning? # what´s a guerillagig?

Begreppet gerillaspelning kommer från engelskans guerrillagig, där guerrilla står för en regellöshet, något underground, något utanför systemet. I Sverige har fenomenet gått under olika benämningar som t.ex. kravallspelning eller gerillaspelning.

En gerillaspelning är en spelning som framförs av ett band på en plats som inte är tänkt för musikarrangemang. Platsen kan vara offentlig som t.ex. en tunnelbanestation, en buss eller ett hotelltak, men den kan också vara ett vardagsrum, en källare eller ett privat garage.

En gerillaspelning är vidare inte en spelning som arrangerats efter den vanligt modellen med förköpsbiljetter, affischer, inhyrda väcktare och korvförsäljare. En gerillaspelning sker spontant eller i alla fall med kort varsel. Ofta finns publiken på platsen för spelningen av en annan anledning än musiken, t.ex. för att de ska åka tunnelbana om platsen är en station. I vissa fall kan bandet ha skickat meddelanden via internet eller mobiltelefon till sina fans för att berätta vart och när spelningen kommer äga rum. Detta sker dock inte mer än några timmar innan spelningen drar igång.

De första kända gerillaspelningarna gjordes av Jefferson Airplane, i november 1968 på Manhattan och av Beatles året efter i London. Båda dessa spelningar tog plats på hustak i centrala delar av städerna och båda avbröts av polis som tillkallats av folk som störts av den höga musiken.

Fenomenet gerillaspelning kan ses på flera sätt. Dels kan man ur bandets perspektiv se en möjlighet att få framföra sin musik offentligt utan att det kostar multum eller behöver arrangeras av någon annan intressent som då oftast har ett syfta att tjäna pengar på musiken. Dels kan man se det ur publikens perspektiv. De personer som befinner sig på en plats där en gerillaspelning plötsligt bryter ut har tre alternativ, att stanna och lyssna, att avlägsna sig eller att ringa ordningsmakten för att få tyst på eländet. De gerillaspelningar som anordnas genom att fansen meddelas över internet får en helt annan form av publik, den är antagligen mindre men också mer hängiven.

The Libertines var ett av de första banden att använda internet för att samla publik till sina spelningar som tog plats i mer privata miljöer. Deras meddelanden var kryptiskt utformade och när de löstes angav de en plats till vilken fansen begav sig för att mötas upp av en person som visade vägen till platsen för spelningen.

Gerillaspelningen kan ses som en protest mot de kommersiella skivbolagen.

Gerillaspelningen kan ses som ett sätt att lägga beslag på ljudrummet.

Gerillaspelningen kan ses som en spontan hyllning till musiken och friheten.

#


A guerrillagig is a gig which is performed by a band in a place not meant for music events. The site can be a subway station, a bus or a hotel roof, but it can also be a living room, a cellar or a private garage.

A guerrillagig is a gig thats not re-arranged after the usual model with pre-sale tickets, posters, guards and sellers. A guerrillagig takes place spontaneously or at least on short notice. Often the audience appears at the place for the gig for a different reason than the music, such as for them to catch the train if the site is a station. In some cases, the band has sent messages via the Internet or mobile phone to their fans to tell them where and when the gig will take place. This is no more than a few hours before the show starts.

The first known guerrillagigs were made by Jefferson Airplane, in November 1968 in Manhattan and the Beatles for years in London. Both these events took place on rooftops in the central parts of cities, and both were interrupted by police, summoned by people disturbed by the high music.

The phenomenon of guerrillagig can be seen in several ways. First, one can see it from the band's perspective, an opportunity to express their music in public without great costs. Also, one can see it from the audience's perspective. The people who find themselves in a place where a guerrillagig suddenly breaks out have three options, to stop and listen, to leave or to call the police. The guerrillagigs organized by communication over the Internet may have an entirely different form of audience, they are probably less to number, but also more dedicated.

The Libertines were one of the first bands to use the Internet to gather crowds at their gigs which took place in more private settings. Their messages were cryptic and when they were settled they pointed out a place to which fans went to meet up a person who showed the way to the venue of the gig.

Guerrillagig can be seen as a protest against the commercial record companies.

Guerrillagig can be seen as a way to gain sound room.

Guerrillagig can be viewed as a spontaneous celebration of music and freedom.